Hälsofrämjande utfodring förbättrar uthålligheten

Målet med hälsofrämjande utfodring är att korna ska få bättre uthållighet. Med hjälp av balanserad näring kan man förebygga olika sjukdomar som härrör från ämnesomsättningen och förbättra fruktsamheten trots en hög produktion. För planering av utfodringen behövs förutom traditionella produktionsuppgifter och mjölkens sammansättning också uppgifter om ändringar i kons hullklass, gödselns konsistens, vommens fyllnadsgrad, idisslingen och hur kon går eller om hon haltar. Med hjälp av dessa grundläggande uppgifter är det lättare att korrigera brister som uppdagats i utfodringen.

Hullklass

  • bedöms på skalan 1-5
  • vid sinläggningen och kalvningen 3,5
  • under laktationen 3,0–3,5
under 2 Korna är beniga och ser sjuka ut
2,25-3,0 Korna ser magra ut. Vanligt i början av laktationen
3,25-3,75 Normalt hull
över  4,0 Allt för feta kor

Det lönar sig att vara särskilt uppmärksam på utfodring och skötsel, om det finns stora variationer i hullklass bland individer i samma skede av produktionen.

  • laktationsperiodens foder, sintidens foder
  • utfodringspraxis, eventuella störningar i kiosken.
  • känsliga förstakalvare, finns det individer med horn bland kulliga
  • kor med sjuka klövar har ofta låg hullklass
  • ladugårdsmiljön/"cow comfort"   

Gödselns konsistens

Fodrens sammansättning och kons produktionsskede påverkar gödselns fasthetsgrad. Poängsättning på en skala 1-5 beskriver fasthetsgraden. Normalt ska en nykalvad, frisk ko har rätt lös gödsel i början av laktationen, men dock en tydlig mocka som är 2,5-3 på poängskalan. Av gödselns konsistens kan man också dra slutsatser om hur vommen fungerar och hur väl fodren smälter.

Gödselns fasthetsgrad;

  • gödseln är lös: hög råproteinhalt, alltför stor stärkelsegiva, stor mineralkonsumtion och brist på fibrer
  • gödseln blir fast: hög fiberhalt, låg proteinhalt

Gödselsållning;

  • kärnstorlek och längden på stråstumpar i gödselprov som sköljts i ett såll visar i vilken grad fodret smält.

Vommens fyllnadsgrad

  • avspeglar grovfoderintaget under de senaste 24 timmarna.
  • finns det foder tillgängligt/fodrets kvalitet
  • hierarki, kommer känsliga kor eller kvigor åt att äta
  • utvecklingen av foderintaget hos nykalvade

Idisslingen

  • Om man går in i ladugården vid en lugn tid är idealet att >70 % av korna ligger ner och av dessa ska 70 % idissla
  • vommen ska röra på sig 1-2 gånger/minut vid hungergropen på vänstra sidan
  • idisslingen minskar vid brist på fibrer, allför finhackat grovfoder och för hög stärkelsehalt

Gången

  • klövarna är ömma: kon går försiktigt med huvudet nedåt och ryggen böjd
  • normal gång: huvudet upprätt, ryggen rak
  • av klövverkarens rapport kan man se eventuella tidigare problem kopplade till utfodringen

Mjölkmängden

  • hur har mjölkmängden utvecklats under de 12 senaste månaderna
  • laktationsökningen hos förstakalvare och kor

Mjölkens sammansättning

  • Ett mjölkprov borde tas av varje ko en gång per månad åtminstone i början av laktationen.
  • om det finns många kor i besättningen med en fetthalt som är lägre än proteinhalten kan det beror på brist på strukturell fiber och/eller att stärkelsegivan är för stor. Vommen är sur.
  • Om fettprocenten är över 1,5 procentenheter högre än proteinprocenten i början av laktationen är det vanligen ett tecken på kraftig avmagring.
  • Mjölkens ureahalt varierar normalt mellan 25 och 35. Hos högproducerande kor kan den vara t.o.m. 40.

Hullklassen styr energiutfodringen

Med hjälp av kons hullklass kan man bedöma hur utfodringen fungerar. En tillräcklig mängd vävnadsfett ökar mjölkproduktionen, förbättrar fruktsamheten och kornas uthållighet. Alltför feta och alltför magra kor löper risk att insjukna vid tiden för kalvningen. Dessa kors produktion lider, fruktsamheten är svag och det är vanligt med kalvningssvårigheter. Särskilt problematiskt blir det om hullklassen sjunker med mer än en hullklass i början av laktationen.

Det lönar sig att bedöma hullklassen i samband med kalvningen och i början av laktationen t.ex. i samband med fertilitetsvård, semineringar och dräktighetskontroll. I slutet av laktationen, ca 8 månader efter kalvningen, hinner man fortfarande göra små justeringar i foderstaten, för att kon ska få lämpligt hull inför sinläggningen. Också vid sinläggningen görs en hullbedömning.

Hullklassmål i laktationens olika skeden (+-0,25)
1. Vid sinläggningen 3,5
2. Vid kalvningen 3,5
3. I början av laktationen 3,0
4. I mitten av laktationen 3,25
5. I slutet av laktationen 3,5

 

Hullklass

< Korna är beniga: ketos, löpmageförskjutning, klövsjukdomar.
2,25–3  Korna ser magra ut, vanligt i början av laktationsperioden.
3,25–3,75 Kor med normalt hull, lämpligt hull vid tiden för kalvningen.
> Kor som är alltför feta.

Hullklassen visar hur foderstaten bör justeras

En ändring av hullklassen har större betydelse för hälsan än vad absoluta värden har. Det mest idealiska är att kon magrar endast en halv hullklass under laktationens första månad. Kor med mycket hög laktation kan gå ned 0,75 enheter. Om vikten går ner mer än en enhet, ökar risken för ketos, löpmageförskjutning och fruktsamhetsstörningar. Då är det skäl att justera energinivån i fodret och mängden fibrer och protein.

Om kons hullklass en månad efter kalvningen fortfarande är på samma nivå som under sintiden, men produktionen inte har stigit i väntad omfattning, lönar det sig att kontrollera om foderstaten innehåller tillräckligt med protein, mineraler och vatten. Om kons hullklass 4 månader efter kalvningen fortfarande är lägre än 3, ökas energigivan. Om hulklassen 8 månader efter kalvningen är över 3,75, lönar det sig att minska energitillgången och öka proteingivan. Minska t.ex. spannmåls- eller allfodergivan med två kilo och öka koncentratgivan med ett kilo.