Protein

Äggviteämnen eller proteiner

Proteinerna är en av huvudkomponenterna i djurvärlden. 40-70 % av torrsubstansen i fisk är proteiner och den största delen av detta finns i musklerna. Förutom i musklerna finns det proteiner också i enzymerna, hormonerna, immunoglobulinerna och lipoproteinerna.

Proteinerna är långa kedjor av aminosyror. Det finns lite över 20 stycken olika aminosyror, varav cirka 10 stycken är s.k. essentiella. Med essentiella aminosyror menas sådana som fiskarna måste ha men inte kan framställa själva på något sätt. De övriga aminosyrorna  kan fiskarna syntetisera själva genom att bygga om andra aminosyror.

Proteinerna har ett energiinnehåll på ca 23,6 MJ/kg, varav omvandlingsbar energi är ca 17,3 MJ/kg.

Fiskarnas proteinbehov

Fiskarna måste via födan få de aminosyror som de behöver för att kunna bygga upp de proteiner som de består av. Inget djur kan själv bygga nya aminosyror, utan de kan endast bygga egna proteiner av de aminosyror de fått med födan.

Fiskarnas behov av protein är beroende av många faktorer, som på sätt eller annat är kopplat till fiskarnas tillväxthastighet. Grovt räknat kan man säga att en liten fisk har större proteinbehov än en stor fisk, eftersom de har en snabbare tillväxthastighet. Detta är också orsaken till att yngelfoder har ett annat förhållande mellan protein och fett än vad fodren för större fiskar har.

Protein behövs främst för att bygga upp muskulaturen, men också för att skapa de enzymer som fisken behöver. Enzymerna är alltså också proteiner. Proteinerna kan också användas som energi.

Den energi som aminosyrorna innehåller är ursprungligen solenergi, som  de gröna växterna har bundit. I praktiken härstammar all energi som djuren använder, oberoende om det är fråga om protein, fett eller kolhydrat ursprungligen från solen. Om proteinerna används som bränsle, krävs det syre för att denna förbränning skall kunna ske.

Proteinerna i kroppen

De proteiner som fodret innehåller absorberas inte hela, utan de långa polypeptidkedjorna bryts ner till kortare peptider eller aminosyror i matspjälkningsapparaten. Det är först efter detta som en transport genom tarmväggen in i blodkärlssystemet kan ske.

Med blodet transporteras sedan aminosyrorna runt i organismen. I olika organ produceras enligt behov nya, egna proteiner beroende på hur dessa olika organs celler har specialiserat sig. Tyvärr är varken enzymer, hormoner eller muskler eviga, utan det sker hela tiden en nedbrytning av dem, samtidigt som nya byggs upp. Alla muskler i fiskar och andra organismer har alltså "bytts ut" flera gånger under livet.

Sådana protein som byts ut kan används som energikälla. Tyvärr är det så att den energi som finns i aminosyrorna inte till 100 %  kan utnyttjas. Den energi som finns i aminosyrornas aminogrupp (-NH3) kan inte utnyttjas, utan den kommer antingen ut som sådan eller ombildas till urinämne. Denna kan fortfarande utnyttjas av mikrober och fungerar också som gödsel för växter och alger. Det är alltså från nedbrutna proteiner och aminosyror eller från osmält föda som fiskodlingens kvävebelastning härstammar.

Förhållandet av olika aminosyror är viktigt

Olika aminosyror behövs i olika mängder i förhållande till varandra. Om det av någon essentiell aminosyra, alltså sådan som fisken inte kan bygga själv, finns för lite, så innebär detta att fisken inte heller kan skapa alla de proteiner som den skulle behöva. Det ideala förhållandet är att det finns exakt rätt mängd av varje aminosyra i förhållande till behovet av dem. I dagens aminosyrebalanserade foder uppfylls detta.

Då Raisioagro som första finska foderproducent började tillsätta de aminosyror som det fanns för lite av togs det första steget mot miljövänliga precisionsfoder. Tack vare detta kunde man sänka totalinnehållet av protein i fodret vilket minskade på kvävebelastningen från fiskodlingen.

Fiskar, och inga andra djur heller, kan lagra större mängder av aminosyror. Om det kommit mera med födan än vad som för tillfället behövs, bryts överskottet ner och energin lagras som fett. Lagringen sker som fett eftersom fett har största energiinnehåll per kilogram och det därför är mest "ekonomiskt" att bära omkring.

Födans proteininnehåll

I naturen är ju rovfiskarnas föda andra fiskar. En fisk innehåller 65-75 % vatten, resten är protein, fett och lite mineraler av olika slag. Om man tar bort vattnet blir det kvar 40-70 % protein, 20-40 % fett och 8-15 % mineraler. En fet fisk, såsom laxfiskar ju är, kan bestå av lika mycket fett som protein, medan en lite magrare fisk, t.ex strömming, innehåller dubbelt mer protein än fett. Detta betyder att om en laxfisk som äter andra mindre feta fiskar i praktiken slösar de proteiner den får med födan och använder protein som energikälla eller omvandlar en del av proteinet till fett. Om ett fiskfoder görs enligt detta recept är kvävebelastningen och foderkoefficienten betydligt större än vad den är med dagens foder som har ett optimerat protein- och fett innehåll.

Allt kväve som fodret innehåller finns i aminosyrorna, d.v.s. i proteinerna. Proteinerna innehåller 6,25 % kväve. Således kan man lätt beräkna fodrets totala mängd kväve genom att dividera fodrens totalinnehåll av protein med 6,25.

Som energikälla är proteinerna betydligt dyrare än fett. Också därför är det viktigt att fiskarna alltid använder så lite protein som möjligt som energi. Ett bra foder skall alltså ha protein och fett i rätt förhållande och aminosyrorna balanserade i förhållande till varandra.