Planering av foderstaten

Raisioagros kundansvariga utarbetar gratis en utfodringsrekommendation till kunderna. Rekommendationerna utarbetas så att behov som är nödvändiga för hälsa och produktion tillfredsställs i alla produktionsskeden. Vommen måste få tillräckligt med fibrer, lämplig mängd stärkelse och socker, optimerade halter av råprotein och aminosyror. Också mineraler beaktas då utfodringen planeras.

Som utgångsmaterial behövs en analys av gårdens eget foder. Det är skäl att analysera åtminstone ensilaget. Då rekommendationen görs är det också bra att bedöma, hur medelproduktionen har utvecklats och vilken laktationsökning korna har. Eventuella utfodringsstörningar, mjölkens sammansättning, hullklass och klövhälsa är också bra att lyfta fram. På det sättet kan man på bästa möjliga sätt utarbeta en utfodringsrekommendation som främjar hälsa och produktion.

Hög livstidsproduktion förbättrar lönsamheten

Medelproduktionen hos kokontrollkor har stigit till nästan 9000 kilo. Större gårdar och ökad mjölkproduktion sänker produktionskostnaderna och förbättrar lönsamheten.De gårdar som klarat sig bäst inriktar sig på boskapsskötsel och satsar på utfodringen.

Kornas livslängd inverkar för sin del på lönsamheten. Som ett mått på livsduglighet används livstidsproduktionen. Vissa menar att kor blir mera långlivade och producerar mer under sin livstid, om de har en låg årsproduktion. Men Pro Agrias resultat visar att detta inte stämmer. Den högsta livstidsproduktionen har besättningar vars årsproduktion är högst. Medelproduktionen för kor i besättningar med över tio ton är 5000 kg högre under ett koliv än på medelmåttiga gårdar.

Allt fler gårdar lägger ut kraftfoderutfodringen på entreprenad

Ensilaget har ersatt höet och betet i grovfoderutfodringen av kor. Utfodringen har dock hela tiden blivit allt mer kraftfoderbetonad. I synnerhet användningen av proteinfoder har ökat. Allt fler gårdar använder halvkoncentrat som proteinfoder. Då besättningen växer inriktar stora gårdar sig på att producera vallfoder och kraftfoderutfodringen är utlagd på entreprenad.

Av kraftfodren har andelen industriella foder överstigit den egna spannmålen. Andelen köpta kraftfoder har stigit från år till år i takt med den ökande produktionen. Den tilläggsenergi som kor i högavkastande besättningar behöver tas ur allfoder och halvkoncentrat.

Mjölkproteinet har stigit samtidigt som andelen kraftfoder har ökat

Mjölkmängden har stigit under ett par årtionden med nästan tretusen kilo. Samtidigt har också proteinet stigit med två tiondedelar. Vanligen brukar halterna sjunka en aning då mjölkmängden ökar. Därför är den utveckling vi sett för proteinets del verkligen glädjande.

Den kraftigare utfodringen förklarar åtminstone till en del höjningen av proteinhalten. Kraftfoderandelen har ökat. Samtidigt har andelen allfoder och proteinfoder i kraftfodret ökat.

Allfoderutfodringen har fått bättre konkurrenskraft

De stigande råvaruprisen leder till att det blir viktigt att tänka på att utfodringen är behovsenlig. Men det känns inte bra att minska fodergivan, eftersom det inte lönar sig att pruta på mjölkproduktionen. Raisioagros kundansvariga har tillgång till ett program för täckningsbidraget och med det är det lätt att jämföra kostnaderna för olika utfodringsmodeller på olika gårdar. Allfoderutfodringen får allt mera konkurrenskraft i takt med att spannmålsprisen stiger.

Arbetsmängden minskar med allfoder

Den största nyttan med allfoderutfodring är den positiva effekten på produktionen. Det är lätt att använda allfoder, det dammar inte, det separerar inte och det fungerar också i automater. En god djurhälsa och minskad arbetsbörda lockar också till allfoderanvändning. I synnerhet då gårdarna blir allt större, måste man börja fästa uppmärksamhet vid arbetsmängden. Man kan inte och hinner inte heller göra allt själv, vissa arbeten måste läggas ut på entreprenad.

Med allfoderutfodring uppnår man en mycket jämn utfodring. Över- eller underutfodring är lätt att undvika om man planerar och väljer lämpligt industriellt foder till olika ensilagepartier. Under innevarande säsong har det största problemet med de egna blandningarna varit de stora variationerna i hektolitervikten på olika spannmålspartier. Djuren har inte fått tillräckligt med energi, vilket man märkt som låga laktationstoppar, försvagad fruktsamhet och en sänkning i hullklassen under början av laktationen.