Överutfodring och fiskarnas fetthalt

En rätt allmänt accepterad rensförlust ligger på 16-18 % av fiskvikten, räknat från rundvikt. Eftersom vi ju besöker de allra flesta odlingar i vårt land, lade vi märke till att det förekommer rätt stora skillnader mellan odlingarna och den uppfattning man har om rensförlusten Vi har själva dragit slutsatsen att det närmast är fråga om skillnader i hur man utfodrar och hur man beräknar fodergivan. De som utfodrar kraftigt, har ofta en fetare fisk och tvärt om, vilket naturligtvis också är helt väntat

Överutfodring resulterar i dyrt fett

Det är helt klart att vi alltid har en viss rensningsförlust, och det är också klart att ju större denna är (efter en viss gräns), desto mer har man övermatat.  Om man överskrider den fodergiva, där fiskens maximala tillväxtkapacitet är nådd, kommer den att istället för att bilda kött av fodrets protein, att börja omvandla proteinet till fett. Fisken kan som känt använda fodrets fett, kolhydrat och protein till att bilda nytt fiskfett.

Av de nämnda näringsämnena är fett det effektivaste, eftersom fett har en hög energihalt och många fetter dessutom har en mycket hög smältbarhet. Fetternas innehålla av omvandlingsbar energi är 35,6 MJ per kilo, proteinet innehåller 17,3 och kolhydrat 8,5 MJ smältbar energi. Ett kilogram fiskfett är 39,5 Mj energi, vilket skall byggas med den smältbara energi som fisken får från näringsämnena i fodret.

Då det skall byggas upp fett i fisken som således innehåller 39,5 MJ/kilo, krävs det alltså olika mängder av olika näringsämnen, vilket också resulterar i att kostnaden för detta är olika beroende på vilka näringsämnen som används. Med andra ord betyder detta också att om fiskarna får mer protein, fett eller kolhydrat än den för tillfället behöver, omvandlas detta till fett, vilket är mycket dyrt för odlaren.

Vi har beräknat, att det krävs två kilogram foder för att skapa ett kilogram fett. Med denna enkla räkneoperation får vi resultatet att en 10procents överutfodring samtidigt resulterar i en förhöjning av foderkoefficienten med 0,2 enheter. I denna uträkning har vi använt innehållet i Hercules LP tillväxtfoder som grund för våra beräkningar, d.v.s. ett foder som är speciellt anpassat enligt regnbågslaxarnas behov. Ifall fodret inte är exat anpassat höjer det ytterligare detta värde, eftersom olika näringsämnen har olika innehåll av smältbar energi.

Överutfodring har ödesdigra följder

Överutfodring leder ofta till en ökad dödlighet. En förhöjd dödlighet har också en märkbart negativ inverkan på foderkoefficienten. Tumregeln är "en det en på ytan så finns det tio under" , vilket man också måste koma ihåg. Dödligheten uppstår ofta inte direkt, utan först efter två eller tre veckor, varför man inte alltid förenar dödligheten med överutfodringen, även om det ofta är just den som är huvudorsaken.

Oftast förekommer överfodring under högsommarens värmeböljor eller under perioden just före då fiskarna har en växande aptit. Fodergivan bör anpassas till kommande förhållanden, att minska på utfodringen först då temperaturen stigit är för sent.

Höstens tillväxt uteblir

En överutfodring inverkar också på tillväxten längre fram i säsongen, framförallt på höstens tillväxt och utfodring. En överfet fisk äter inte hela den optimala mängden. På hösten är biomassan stor och omständigheterna goda. Om fisken inte då kan äta vad den borde, förlorar man en hel del tillväxt. En kraftigt överutfodrad fisk har också sämre förutsättning för att klara vinterns påfrestningar.