Kalvningstiden

Vid tiden för kalvningen är kon i sitt mest kritiska skede. Många sjukdomar hotar hälsan strax efter kalvningen. Då problem uppstår, sjunker mjölkproduktionen och i värsta fall måste kon utmönstras.

Typiska problem som man kan förebygga med utfodring vid tiden för kalvningen och under laktationsökningen är låg kalciumhalt i blodet, kvarbliven efterbörd, inflammationer, ketos, fettlever, sur vom, problem med löpmagen, klövproblem och dålig fruktsamhet.

Kon vid tiden för kalvningen

Vid tiden för kalvningen skvallrar kons hullklass om eventuella risker i samband med kalvningen. En ko som nyss kalvat ska observeras som individ, fastän korna i övrigt utfodras i grupp. Kons helhetsintryck, matlust och idissling avslöjar eventuella problem. Om kon inte äter alls, är det allvarligt. En varierande och dålig aptit kan bero t.ex. på sänkt kalciumhalt i blodet, latent ketos eller sur vom. Om kon idisslar lugnt är det ett gott tecken.

Kons normala kroppstemperatur är 38,2-39,2 grader. En avvikande temperatur indikerar eventuell sjukdom. Låg kalciumhalt i blodet och begynnande kalvningsförlamning sänker temperaturen, och då känns också kons öron svala i ett mycket tidigt skede. Olika slags infektioner får febern att stiga. Det är bra att fastställa mjölkens celltal genast i början av laktationen, då en begynnande juverinflammation kan avslöjas.

Vomverksamheten lamslås om en kalvningsförlamning är på gång. Man kan upptäcka detta genom att lyssna på vomljuden vid hungergropen på vänstra sidan. Veterinären kan fastställa eventuell löpmageförskjutning genom att lyssna med stetoskop på kons sida. En löpmage som är full med gaser ger ifrån sig ett metalliskt, klingande ping-ljud.

Urfodring av mjölkande kor

Vid tiden för kalvningen har kon sitt mest kritiska skede. Många sjukdomar hotar hälsan strax efter kalvningen. Då problem uppstår, sjunker mjölkproduktionen och i värsta fall måste kon utmönstras.

Typiska problem som man kan förebygga med utfodring under sintiden och laktationsökningen är låg kalciumhalt i blodet, kvarbliven efterbörd, inflammationer, ketos, fettlever, sur vom, problem med löpmagen, klövproblem och dålig fruktsamhet. I den bifogade listan finns praktiska tips för utfodring vid tiden för kalvningen.                                           

  1. En sinko ska varken bantas eller gödas.
  2. Om kon vid sinläggningen är i en högre hullklass än 3,5, ska man tilldela henne grovfoder med låg koncentrationsgrad eller komplettera ensilaget med halm.
  3. Om kon vid sinläggningen är magrare än hullklassen 3,5, kan man justera hullet med 0,5 klasser, dvs. fodergivan kan innehålla små mängder kraftfoder.
  4. En lämplig sintid är 6-8 veckor; en sintid längre än 9 veckor ökar risken för problem.
  5. Under sintiden är det nödvändigt att göra leverfunktionen effektivare i synnerhet om kon är i för hög hullklass. Utöver mineraler innehåller Tunnu-Melli skyddat metionin som främjar leverns funktion och minskar risken för fettbildning. Ge 200 g Tunnu-Melli/dag.
  6. Under sintiden ska man undvika extra natrium och kalium, eftersom båda mineralerna ökar risken för juverödem. Kalium ökar också risken för latent kalvningsförlamning. Det måste finnas tillräckligt med magnesium. Magnesiumet i Tunnu-Melli täcker behovet vid tiden för kalvningen.
  7. Motståndskraften hos kor som snart ska kalva förbättras med E-vitamin och spårämnestillsats för sintiden. E-vitamin och selen förebygger juver- och livmoderinflammation vid tiden för kalvningen. 300 g Vita-Melli innehåller 1000 mg E-vitamin. Under sintidsprepareringen lönar det sig att ge 300-500 g Vita-Melli/dag, under den tidiga sintiden räcker det med 100-150 g.
  8. Sintidsprepareringen inleds 3 veckor före kalvningen, kon vänjs vid lättlösliga kolhydrater i kraftfodret. En lämplig kraftfodergiva kalvningsdagen är ca 0.75 % av levandevikten.
  9. Långa fibrer under sintidsprepareringen fyller upp vommen, vilket minskar risken för löpmageförskjutning. Ge ca 2 kg hö vid sidan av ensilaget.
  10. Förebygg hypokalcemi! Minimera mängden kalium (alltid för mycket), säkerställ magnesiumet. Under sintidsprepareringen fosfor/magnesiummineral (Tunnu Melli).
  11. Kalvningsdagen kan man dessutom ge kalciumpasta och varmt vatten åtminstone ett par hinkar. Om kalvningen blir svår och veterinär behöver tillkallas, lönar det sig att begära kalcium/magnesiumdropp + smärtlindring vid behov, vilket stimulerar kons foderintag. Om kon har dålig aptit, kan man försöka med linslem, vid behov slangmatas kon med propylenglykol och andra näringsämnen.
  12. Kalvningsdagen och ca 7 dagar efteråt ges kalciummineral. (t.ex. 0.5 kg Lypsy-Melli Plussa)
  13. Propylenglykol höjer blodets glukoshalt vid tiden för kalvningen och efteråt (t.ex. Aseto-Melli) Utfodringsförsök visar att propylenglykol förbättrar fertiliteten.
  14. 1-3 kg Aseto-Melli kan ges kor under laktationsökningen. Produkten innehåller 10 % propylenglykol, skyddat fett, biotin, soda, E-vitamin.