FIFO, fish in- fish out

Fish in - fish out, dvs. fisk in och fisk ut, är något man diskuterat mycket inom fiskodling runt om i världen. Med detta menar man hur mycket man använder fisk för att producera ett kilogram odlad fisk. Förbrukningen av foderfisk kommer naturligtvis från det att man för att man behöver foderfisk som råvara för att kunna producera fiskmjöl och fiskolja. Speciellt har den explosionsartade produktionsökningen av lax har beskyllts för att förbruka för mycket av världens fiskresurser.

Andelen råvaror med marint ursprung, som idag används i fiskfoder, har minskat märkbart sedan 1990-talet. Den största orsaken till att detta varit möjligt, är att man kunnat öka mängden vegetabiliska råvaror, men också det faktum att fodren blivit allt mer effektiva och också allt mer exakta.

Den största förändringen ser vi om man jämför mängden fiskmjöl, indirekt mängden foderfisk, som använts för att producera ett kilogram odlad fisk. Förändringen visas i figur 1. Man kan utläsa att då man år 1990 för att skapa ett kilogram odlad fisk behövde 3,6 kilogram foderfisk, har mängden nu sjunkit till ca ett kilogram.

 

Förändringen har varit enorm också då det gäller användningen av fiskolja och den mängd vild fisk som behövs för att framställa denna fiskolja. Den största förändringen åstadkoms då Hercules LP OPTI konceptet lanserades. Tack vare detta kan man numera använda mera växtolja i början av fiskarnas tillväxt, och ändå i slutändan ändå ha ett livsmedel som innehåller mycket hälsosamma fettsyror. Tackvara OPTI konceptet minskade mängden i fodret använd fiskolja till hälften av vad som tidigare använts.

Då man diskuterar fiskolja är det bra att hålla i minnet att fiskoljan är en biprodukt från fiskmjölsproduktionen. Det är också vettigast att använda fiskoljan just i fiskfoder, eftersom fisk är såpass effektiv att utnyttja näringsämnen som den är. Dessutom skall vi komma ihåg att vi på detta sätt skapar livsmedel till oss människor. Fiskolja används också i betydande mängder t.ex. inom kosmetikframställning


Nettoproducent av fiskprotein och fiskolja

Då vi närmare granskar hur de marina resurserna används i fråga om mängd konsumerat fiskprotein (d.v.s. den mängd protein fiskmjölet innehåller) i förhållande till mängd producerat fiskprotein (d.v.s. den mängd protein som regnbågslaxen innehåller), framträder effektiviteten bättre. Figur 2 visar hur detta förändrats under de senaste åren.

 

I figuren kan ses, att i början av 1990 talet användes dryga ett halvt kilogram fiskprotein från foderfisk (i ett kilogram foder) för att producera det protein som regnbågslaxen innehåller (170 gram). I dag är det möjligt att producera mera fiskprotein i fisken än vad som tillförs via fodret, då allting går optimalt (med Raisioagros Hercules LP foder).

En ännu större förändring kan man se då vi granskar mängden fiskolja som används och mängden fett som fisken innehåller (en levande regnbågslax innehåller ca 17 % fett, dvs 170 gram per kg). I tabellen här under kan man se, att då utfodringen lyckas optimalt, produceras mera fett i den fisk som odlas än mängden fiskolja som fodret fisken ätit under sin livstid innehållit.

 

I figuren kan man också se den förändring som skett då vi kom till 2000 talet. Fodrens fetthalt steg märkbart, varför också förbrukningen ökade. Efter 2005 har konsumtionen av fiskolja minskat, och det i sin tur beror på att andelen växtolja ökat.

Mindre värdefulla fiskar

Då man talar om marina råvaror bör man poängtera att en stor del av de fiskar som används till produktion av fiskmjöl, är sådana fiskar som anses vara mindre värdefulla och av en eller annan orsak inte som sådana används som livsmedel. Det fiskmjöl Raisioagro använder är producerat av just sådana fiskar (t.ex. lodda och tobis).

Nuförtiden är det lätt att kontrollera råvarornas ursprung, och vi följer principen för hållbart nyttjande av naturresurser då vi köper våra råvaror.