Fetter

Allmänt om fetter

Fetter, eller lipider som de också kallas, är en grupp organiska föreningar. Gemensamt för hela denna grupp är att de alla är lösliga i organiska lösningsmedel, såsom etanol (alkohol), eter eller kloroform, men de är olösliga i vatten. Fetterna är tack vare sitt höga energiinnehåll (per viktenhet) utmärkta som energiförråd.

Fetter behövs också för andra uppgifter än som energikälla, vilket gör att olika fetter är mer eller mindre nyttiga för organismen. Man kan dela upp fetterna i mättade och omättade fetter. Generellt sätt är de omättade fetterna hälsosamma för oss människor, medan de mättade fetterna är mer ohälsosamma. De omättade är också mer flytande i rumstemperatur. Fiskolja innehåller många omättade fetter och är flytande vid rumstemperatur. Smör och stearin, som är fasta vid rumstemperatur (s.k. hårda fetter), består till stor del av mättade fettsyror.

 

Fetter som energikälla

Fodrens energi finns i de kolbindningar som utgör dess molekylstruktur. Då fett förbränns, det må vara i en människa, en fisk eller fast i en bilmotor, så avger denna kolvätebindning energi. Samtidigt förenas kolmolekylerna med syre och det bildas koldioxid. För att denna reaktion skall vara möjlig krävs det syre.

Alla celler kan genom att förbränna fetter till koldioxid frigöra energi för sina egna behov. Den energi som frigörs har bundits i fettet då detta bildades. Fett innehåller 39,5 MJ energi, varav ca 35,6 MJ är omvandlingsbar energi. Den omvandlingsbara energimängden är det som t.ex. människan eller en fisk kan tillgodogöra sig av totalmängden energi i ett näringsämne.

Alla varelser kan också lagra energi i de energirika kolvätebindningarna som fetterna består av. Detta betyder i praktiken att om en organism får mer energi än den för tillfället behöver, lagras denna energi i form av fett, oberoende av ifall detta överskott i födan kommit som protein, fett eller kolhydrat.

 

Tackvare det höga energiinnehållet utgör fetterna den viktigaste energikällan i foder. Fetternas förmåga att omvandlas är överlägsen jämfört med den som man kan uppnå från andra näringsämnen såsom proteiner eller kolhydrater. Det är av denna orsak som fetthalten i dagens foder är så stor som den är. Om fettinnehållet i fodret inte skulle täcka fiskens energibehov, skulle fisken vara tvungen att använda andra näringsämnen som t.ex. protein som energikälla. Både energiinnehållet per kilo och proteinets förmåga att omvandlas är sämre än hos fetter, varför man om man ökar proteinandelen skulle behöva mer foder för att täcka behovet. Det höga energiinnehållet är också förklaringen till att man inom fiskodlingsnäringen så effektivt lyckats sänka foderkoefficienten (mängden foder som behövs för att skapa ett kilogram tillväxt). Under 1980- och ännu i början av 1990-talet var fett och energiinnehållet mycket lägre än det är idag, varför fiskarna då delvis använde också protein som energikälla.

Raisioagros foder innehåller både växtolja och fiskolja. Mängden fiskolja i fodren har minskat märkbart under de senaste åren, men tack vare Raisioagros OPTI-utfodringskoncept hålls mängden av de för människor hälsosamma fettsyrorna i fisken på en hög nivå.